Olycka.

Känner mig dum. För bara några timmar sedan skrev jag ett inlägg om att jag började känna mig deprimerad - datorn var död o jag hade ont i knät. Vad vet egentligen jag om att vara deprimerad? För en stund sedan körde tåget jag sitter på på en människa. En människa som ställt sig på spåret för att avsluta sitt liv. Tåget tutade, bromsade in - men förgäves. Jag sitter i första vagnen. Jag hörde dunsen mot rutan där fram. Jag kände någonting krossas mellan tåget o rälsen. En människa avslutade sitt liv. Jag har ingen aning om hur det är att vara deprimerad. Jag älskar att vara levande. Tack gode gud för det.