Dagen efter.

Jane i sitt esse ;)

Att vakna upp efter en bra fest är nästan lite läskigt. Jag känner en ångest över att möjligen ha ångest. Vågar inte röra mig, ifall ifall. Oftast är det behovet av en toalett som får mig att till slut sätta fötterna på det kalla golvet och resa mig upp. Långsamt, ifall ifall. Det är en lättnad att huvudet sitter kvar. Och inte alls bultar så där som man trodde det skulle göra. Som det borde göra. 

Framför badrumsspegeln sker förvandlingen. Gårdagens smink gnuggas bort så hela ansiktet lyser ilsket rött och ögonen svider. Jag grymtar över att mitt sminkborttagningsmedel inte är så bra som det utger sig för att vara. Igen. Samma visa varenda gång, men jag köper aldrig nytt. 

Rodnaden efter den brutala tvättningen lägger sig. Håret kammas ut. Och där är hon. Den där normala tjejen som inte alls var ute och dansade hela natten. Ångesten över att möjligen ha ångest lägger sig. Inget bultande huvud och inga synliga tecken av en hård kväll. Allt är som vanligt.

Det svider i halsen och en lite besk smak gör sig påmind när jag sväljer. Kroppen vill ha vätska och jag vill ha en annan smak i munnen. Kylskåpet får sig en inventering. Coca cola är favoriten. Den återställer  kroppen. Men i mitt numera nyttiga kylskåp finns ingen cola. Får bli apelsinjuice som lätt slinker ner och lenar strupen. Mmmm.

Benen känns trötta efter många timmars dans. Täcket ser mjukt och lockande ut. Fyller på mitt juiceglas, hämtar datorn och vilar bort några timmar till. Finns flera saker jag borde göra idag. Men dagen efter en bra fest följer man inga scheman. Man laddar batterierna och minns gårdagen, det räcker.