Jag var riktigt nära att drabbas av panikattacker igår och fick flera gånger sätta mig och koncentrera mig på djupa andetag för att inte börja hyperventilera. Riktigt läskigt!
Ricke kom förbi på kvällen med en mystiskt flaska med starkt luktande innehåll som skulle smetas in på bröstet så att ångorna skulle nå näsan och det hjälpte en aning. Ett varmt bad likaså. Men varje gång jag fick ett litet lufthål så var det så retligt kortvarigt. Det kunde räcka att jag ändrade ställning i soffan så korkade allt igen. Inatt sov jag i halvsittande ställning (vilket jag läst ska va bra) och jag kände mig lite bättre imorse. I näsan åtminstone, sen att jag fick nackspärr på köpet var kanske inte lika kul. Och ont i örat har jag också fått av någon anledning.. Ja det är fruktansvärt synd om mig, och för att inte Stefans öron ska trilla av försöker jag lägga ett del av mitt ynkande här ;)
Men nu tror jag nästan att jag hittat lösningen - Bromhexin! Det är egentligen till för att lösa upp slem i lungorna och halsen, men slem som slem. Bara några minuter efter jag tog första dosen öppnade näsan upp sig och fungerar nu nästan normalt! För bra för att vara sant kanske? Får se hur länge lyckan håller i sig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar