Jag och Stefan har ätit kvällsmat och Niike ligger på golvet och väntar(tigger) på sin tur.
Jag: Du Niike, vet du vad? Vi kommer knappt att träffas i helgen.
Niike: (stirrande, frenetisk blick. Växlar mellan mig och tallriken.)
Jag: Jo för du vet, imorgonbitti - TIDIGT, cyklar jag hemifrån och sen när jag kommer hem är du på kalas. Eller ja.. så kanske jag trillar hem jättesent vem vet.
Niike: (Stirrar mer frenetiskt på tallriken, gnyr lite)
Jag: Sen på lördag så träffas vi förstås en liten stund, men sen ska du till Beau. Och sova över där.
Niike: (Studsar mot mitt knä för att nå tillräckligt högt för att se om det finns någonting kvar på min tallrik.)
Jag: Så passa på och mys med mig ikväll för sen har vi inte mycket tid, okej?
Niike: (morrar/gnyr, tittar på mig, tittar på tallriken. Ögon som skriker MAAAAAT)
Jag: Du lyssnar inte på mig eller hur?
Niike: (Ögon som skriker MAAAAAAAAAAAAAT)
Ibland känns det som om jag pratar med en hund...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar