Det funkar liksom inte. Hur mycket jag än försöker. Hur trött jag än är. Det är för tomt i sängen! Kroppen ställer in sig på något slags vänteläge - ett slumrande, men ingen djupsömn förrän samtliga i familjen ligger till sängs. I rätt säng, tydligen. Då jag är övertygad om att Stefan någon gång under natten faktiskt gick och la sig även borta på Lalandia.
En gång i timmen (minst) vände och vred jag på mig och såg hur jag blev lurad på mer och mer sömn alltefter minuterna tickade iväg.
Det känns så fruktansvärt löjligt. Är jag så beroende? Det känns som om jag får åka på träningsläger och komma över de här dumheterna. Eller, ja, jag får skicka iväg mannen och ha träningsläger hemma.
Strunt samma, nu packar jag ihop mig och drar till Viva la Eslöv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar