Drömde en så sjukt obehaglig dröm inatt. Stefan fick för sig att lämna mig, och inget kunde få honom att ändra sig. Han var iskall inför alla mina försök till försoning och när jag väl vaknade rann tårarna nerför mina kinder...
Vilken lycka det var att vända sig om och se sin älskade sova lugnt bredvid! Kröp genast närmare och njöt av att verkligheten är sååå mycket bättre än drömmen. ♥ Underbara älskling, jag älskar dig mer än du någonsin kan förstå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar